Långe Jan

Längst ut på Ölands södra udde står fyren Långe Jan. Med sina 42 meter är den Sveriges högsta fyr. Den uppfördes 1785 och var från början en öppen stenkolsfyr, sedan dess har den genomgått ett antal ombyggnader och moderniseringar. Den nuvarande lanterninen och lins-systemet är från 1907. Den vitputsades 1845 och någon gång under senare delen av 1800-talet fick den sin ring, under första tiden röd för att sedan ändras till svart. Den elektrifierades år 1948 och är i dag obemannad och helt automatisk.

Fyren är öppen för besökare och via en spiraltrappa om 197 trappsteg tar man sig upp till toppen. Väl där får man sin belöning i form av en fantastisk utsikt över havet, Ottenbylund och stora delar av södra Öland.

Den gamla fyrvaktarbostaden har numera blivit värmestuga och tjänstgör även som ett litet museum över fyrplatsens historia. Vid fyrplatsen ligger också Ottenby fågelstation, ett naturum, samt en restaurang.

Kapell byggdes om till Långe Jan

1667 fick Sverige en ny sjölag i vilken myndigheterna ålades att bygga och underhålla fyrbåkar på platser som var särskilt farliga för sjöfarten. I ett kungligt brev 1671 stadgades att en fyrbåk skulle byggas på Ölands Södra Udde. Vid denna tid fanns det bara sex fyrar i hela Sveriges farvatten.

Ortsbefolkningen såg de tillfällen då ”Herren välsignade stranden med vrak” som en självklar inkomstkälla och vrakplundring var en fullt legitim syssla. De visade därför länge ett passivt motstånd mot att bygga en fyr.

Två torn i ett

Egentligen består fyren av två torn, ett yttre och ett inre. Som stödförband i mellanrummet mellan tornen, där spiraltrappan vindlar sig uppåt, finns täta träbalkar. Ovanför ingångsdörren till fyren finns en stenplatta med inskriptionen ”Gustaf III 1785”.

En väldig mängd sten gick åt till bygget. Bara den yttre tornmuren är en och en halv meter tjock. Sedan medeltiden hade det funnits ett gammalt kapell ”Capella Beati Johannis in Kyrkiohaffn” på udden och härifrån tog man den sten som behövdes. S:t Johannes kapell blev inmurat i tornet och det var därför som ortsbefolkningen kallade fyren ”Långe Jan”.

Fyrljuset var av en öppen koleld i en järngallergryta uppe på takplattformen. Stenkolen hissades upp i en trumma i det inre tornet. Fyrningen var indelad i två terminer, en från 1 augusti till sista december och en från 1 januari till slutet av april. Under ljusa delen av året var fyren släckt.

Källor:
www.olanningen.com
www.sjofartsverket.se
sv.wikipedia.org

« Tillbaka