År 1907 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att bygga ett nytt stadshus. Efter en arkitekttävling fick Ragnar Östberg uppdraget att rita det nya stadshuset.
Stockholms Stadshus under byggnation, år 1919.
Fotograf: Axel Malmström
Under tolv byggnadsår, 1911-1923, gick det åt nära en miljon handslagna och sju miljoner maskinslagna tegelstenar samt arton miljoner sexhundra tusen bitar förgylld mosaik för att färdigställa arkitekten Ragnar Östbergs skapelse. Teglet, ett mörkrött s.k. munktegel, hämtades från Lina tegelbruk utanför Södertälje och virket till portarna byggda i svartek kommer från Regalskeppet Riksäpplet. Ragnar Östberg anställde Oskar Asker från Askersby i Värmland som byggledare när bygget påbörjades. Oskar Askers byst sitter idag i en av borgarrådens korridorer. Den komplicerade grundläggningen för Stadshuset utfördes av byggnadsfirman Kreuger & Toll under ledning av Paul Toll.
På midsommaraftonen den 23 juni 1923, på dagen 400 år efter Gustav Vasas intåg i Stockholm, invigdes Stockholms stadshus. Invigningstalare var Verner von Heidenstam och Hjalmar Branting.
Stadshusbygget har kallats den sista riktiga byggnadshyttan i Sverige, där skickliga hantverkare arbetade med uråldrig, traditionell byggnadsteknik sida vid sida med konstnärer och arkitekten Östberg, alltid närvarande, som en dirigent mitt i det hela.
Salar och aktiviteter
Stadshuset räknas som ett av Sveriges främsta byggnadsverk i nationalromantisk stil. Bakom de ståtliga fasaderna ryms både kontor, sammanträdeslokaler och festsalar. Inspirerad av italienska renässanspalats lät Östberg bygga stadshuset runt två ’’piazzor’’ – Borgargården och Blå hallen.
Borgargårdens arkad, vy mot Riddarfjärden. Fotograf: Holger Ellgaard.
Blå hallen
Blå hallen, (som inte är blå, här ändrade sig Östberg när han såg det vackra röda teglet och avstyrde putsningen av innerväggarna som skulle ha varit försedd med blå puts), är kanske mest känd för de festligheter som dukas upp där i samband med utdelningen av Nobelpriset. Orgeln i Blå Hallen är med sina 10271 pipor, fördelade på 138 stämmor, Skandinaviens största orgel. En trappa upp ligger Gyllene Salen, som fått sitt namn efter de dryga 18 miljoner guldmosaikbitarna som pryder väggarna. Mosaiken visar motiv ur Sveriges historia med Mälardrottningen, symbolen för Stockholm, i fonden.
Men det är inte bara fest och glamour i stadshuset; från Rådssalen styrs Stockholm, här sammanträder Stockholms kommunfullmäktige var tredje måndagskväll. Möblerna i Rådssalen är formgivna av Carl Malmsten.
Tornet med de tre kronorna
Stadshusets höga sydöstra torn kröns av en lanternin med förgylld tornspira.
Stadshusets översta krön orsakade Östberg stora problem och löstes sist av allt. Ännu 1919 var det oklart hur det då rumphuggna tornet skulle avslutas och i samtida skämtpress visades diverse förslag som snapsglas, ryttarstaty och byggställningar.
Länge tänkte Östberg sig att en staty skulle kröna tornets topp. Genom hela tornet löper ett schakt genom vilket statyn skulle hissas upp. Ett försök med en fullstor staty, tillverkad i ett lättare material än det som var tänkt att användas till den skarpa statyn, visade dock att detta projekt inte var möjligt att genomföra.
Till slut blev det den gyllene tornspiran med tre kronor, en gammal symbol för Sverige som skulle tydliggöra att Stadshuset inte bara var en Stockholmsangelägenhet utan gällde hela riket.
Vill man upp i det 106 meter höga tornet finns det hiss till femte våningen, men man kan också ta de 365 trappstegen. Väl uppe har man en gudomlig utsikt över huvudstaden. Kulan som håller uppe de tre kronorna har en diameter på fyra meter och de yttre kronorna, som sitter ca åtta meter isär är 2,2 meter breda (enligt Martin Stugart på DN).
Stockholms Stadshus sett från Södermalm. Fotograf: Isak Aronsson.
Tornur och slagklockor
Slagklockorna i lanterninen är många och spelar vid heltimmar oftast den medeltida Sankt Örjansvisan, som fram till 1970-talet spelades i samband med programmet Tolvslaget i Sveriges Radio. Efter ett beslut då hörs bara den största slagklockan Stadshustornet i radio vid tolvslaget, timklockan, som utmärker antalet timmar för tornuret. Stadshustornets tornur saknar urtavlor.
Urtavlan som inte finns!
I filmen Jönssonligan får guldfeber utspelar sig en dramatisk scen med filmens hjältar klättrande på en urtavla högst upp på tornuret. Det var en eftergift åt filmens förlaga Olsen-banden går i krig där filmens hjältar klättrar i tornuret på Köpenhamns rådhus. Eftersom Stockholms stadshus i verkligheten saknar urtavla fick de svenska filmmakarna trolla dit ett.
Källa: http://sv.wikipedia.org