Viktigt!! Angående upplag för anläggningsskift i tegelmurverk

Flera skadefall har skett under senare tid där skalmurars understa del, från anläggningsskiftet och en bit uppåt, glidit utåt. Denna typ av skador är mycket kostsamma att reparera.

Angående upplag för anläggningsskift i tegelmurverk

Anläggningsskiftet, d.v.s. det första skiftet, i skalmurar måste utföras på horisontellt underlag. Detta är särskilt viktigt när man, i syfte att minska sprickrisken i murverket p.g.a. temperatur- och fuktrörelser, minimerar friktionen mellan skalmuren och dess underliggande upplag.

Om underlaget inte är horisontellt, utan är utfört med lutning utåt, påförs kremlorna horisontalkrafter som dessa normalt inte dimensioneras för. Om de första kremlorna sitter för högt upp i murverket kan dessutom skalmuren bli utsatt för problematiskt höga böjdragspänningar vinkelrätt liggfogarna. I värsta fall kan detta innebära risk för skalmurens stabilitet, d.v.s ras kan utlösas.

Flera skadefall har skett under senare tid där skalmurars understa del, från anläggningsskiftet och en bit uppåt, glidit utåt. Denna typ av skador är mycket kostsamma att reparera.

I en del skalmurar, i utsatta lägen och väderstreck, förekommer regngenomslag. Detta sker vid långvariga slagregn, när murstenen blivit vattenmättad och vinden trycker på mekaniskt samtidigt.

Man kan förutsätta att lutande upplag i de aktuella fallen utförts för att inläckande vatten vid regngenomslag ska avvisas utåt. Det bör naturligtvis tillses att det inte finns bakfall i det vattenutledande membranet som ska finnas i skalmurars avslutning nedåt. Men om vattenutledande membran och glidskikt läggs med lutning utåt ska lutningen uteslutande ske innanför skalmurens innerliv, under isolerskiktet. Detta är mycket viktigt och insikten om det måste murverksbranschens aktörer hjälpas åt att sprida.

En bättre metod att leda ut vatten vid regngenomslag är att lägga en kil av t.ex. cellplast under det obrutna isoleringsskikt som normalt finns innanför skalmurarna, se detaljskissen ovan.

Det kan i sammanhanget även förtjäna att påtalas att en normal skalmur visserligen inte hör till byggnadens bärande huvudsystem, men att de ändå ofta utsätts för relativt stora vertikallaster från ovanliggande murverk. I en fasad med 4-5 våningar kommer t.ex. normalt vertikallaster i storleksordning 25-30 kN/m (2.5-3 ton/m). Dessa laster måste normalt konstruktörer förvissa sig om att man kan ta hand om, vilket måste ske i projekteringsfasen, innan byggnadstomme och byggnadsteknik låses.

Överföringen av last till upplaget, och upplagets bärförmåga, ska vara kontrollerad av konstruktör. Inte minst viktigt är att bärförmågan kontrolleras när skalmurarnas tjocklek pressas nedåt i hus med ett flertal våningar. Den utkamning utanför sockellivet som tegel normalt muras påverkar ett tegel med 87 mm djup betydligt mer än ett 120-tegel. Utkragningen ger också en spänningskoncentration i upplagets yttre del, som är betydligt mer påtaglig i ett tegel med mindre djup.

© SPEF - Branschföreningen för murat och putsat byggande
SPEF ansvarar inte för eventuella felaktigheter i innehållet.

Kontakta SPEF

Profundis